Oljefärg är i sin ursprungliga form en färg baserad på linolja. I dagligt tal kallas även alkydfärger för oljefärger. Här avses endast färg baserad på linolja.
Användningsområde
Oljefärg används både till byggnadsmålning och till konstmåleri. Som färg för byggnader har oljefärg brukats sedan 1500-talet men i skiftet mellan 1700- och 1800-tal blev färgtypen populär både för husfasader och snickerier samt innertak. Oljefärgens egenskaper som att den var slitstark och skyddande gjorde den populär som färg för möbler. På fasader blev den vanlig då den kunde blandas med ljusa pigment i kulörer man inte kunde få vid målning med slamfärg. Oljefärgen var dock dyrare än slamfärg varför man ibland endast målade fasaden mot gatan med oljefärg.
Basen i oljefärg är linolja som kan vara rå eller kokt. Färg med kokt linolja torkar snabbare vilket kan vara betydelsefullt då en strykning tar två dygn att torka och det krävs fler strykningar för att färgen ska ge ett fullgott skydd.
Egenskaper
Oljefärg ger en hinna som är seg och elastisk, vilket gör att den kan följa träets rörelse utan att spricka. Ytan är blank och slitstark. Linolja innehåller mycket små molekyler. Det gör att färgen tränger in i underlagen vilket ger hög vidhäftning. Oljefärg kan användas på i stort sett alla ytor som trä, metall, tidigare målade ytor samt puts.
Linoljefärg stryks i tunna lager, vid för tjocka lager finns risk för resning (färgen blir skrynklig). Ytan kan med tiden gulna och ytan vittrar dessutom och blir mattare. Vittringen gör att smutspartiklar inte får fäste permanent utan faller av i samband med vittrandet.
Lösningsmedel
Penslar och verktyg görs rent med lacknafta eller terpentin. Det behövs inget lösningsmedel i oljefärgen, men oftast tillsätts en liten mängd för att snabba på torktiden.
Miljöpåverkan
Oljefärg har mycket liten miljöpåverkan men under torkningen släpper färgen aldehyder och karboxylsyror men det upphör då färgen torkat.